vad svårt det var att lämna ifrån sig lilleman idag..
Han ville inte, jag ville inte.. Vi har haft en så mysig vecka tillsammans. Givetvis så saknade han sin pappa nu men han ville så gärna stanna någon dag till. Det är inte så ofta han blir så där tokledsen längre men idag så.
Det är svårt att motivera honom just nu. Ännu svårare vart det förstås när han inte blev hämtad av den han ville..
Om 2½ vecka kommer M hem.. Det är stora saker på gång i vårt förhållande 🙂 Det har tagit tid men nu kommer karamellerna en efter en.. Idag är jag tacksam för att det har fått ta tid.. M och lilleman har fått lära känna varandra i rätt tempo och de gillar verkligen varandra. Han har aldrig behövt känna sig åsidosatt av M´s och mitt förhållande, han vet att han har sin mamma även om det finns en underbar sjöman med i bilden.
Nu ska den här Fian knata i säng.. Tre timmars sömn efter nattjobbet är alldeles för lite. Som om inte det var tröttande nog så är jag förkyld och har ont i örat. Så två alvedon och sen ner under täcket. I morgon ska jag en snabbrunda till Kalmar och hämta lite varma kläder åt en av männen i mitt liv.
Och när jag vaknar i morgon så är jag ju en dag närmare mina killar 🙂
livet på landet 